Träning, fysisk aktivitet eller rörelse? Vi reder ut denna semantiska djungel.

I dagens värld är det en semantisk djungel när det kommer till ätstörningar, tvångstankar, ångest, ortorexia, anorexia, bulimi, träningsberoende, rörelsetvång, ät- och träningsstörning, relativ energibrist (REDs). Dessa termer har mycket gemensamt men det finns även betydande skillnader. Vissa är vedertagna psykiatriska diagnoser, såsom anorexia eller bulimi, medan vissa andra, exempelvis ortorexi och relativ energibrist (REDs), kan beskrivas som komplexa syndrom eller som symtom på tidigare nämnda diagnoser.

Det råder ofta brist på konsensus när det gäller kausala samband – det vill säga de olika fenomenens orsak och konsekvens – vilket gör att det är viktigt att förstå hur olika sjukdomstermer uppkommit.

Anorexia nervosa var den första diagnos som idag faller under kategorin ”ätstörningar”. Det finns däremot olika åsikter och uppfattningar om vad som triggar sjukdomen –  den energisnåla maten, destruktivt beteende som grundar sig i tankar och känslor relaterade till självbild, trauma eller annat.

Fysisk träning och fysisk aktivitet misstolkas ofta eller används som synonymer trots att det handlar om olika processer. 

Fysisk aktivitet definieras fysiologiskt som all kroppsrörelse som ökar energiförbrukningen utöver den energiförbrukning vi har i vila. Exempel på fysisk aktivitet kan vara promenader, trädgårdsarbete, gå i trappor eller andra aktiviteter som har en pulshöjande effekt.

Träning är däremot en strukturerad systematisk process med ett specifikt syfte att förbättra prestation, uthållighet, rörlighet, styrka, balans, mm. Det är också den typ av träning man ofta hör ofta om och känner till, exempelvis styrketräning eller rörlighetsträning. Förbättrande av en förmåga eller färdighet är inbyggt i definitionen för träning.

Rörelse är ytterligare en term som börjar komma in i det offentliga rummet och en term som ofta används synonymt med fysisk aktivitet och träning. Semantiken kan bli lurig och bör hanteras med respekt. De termer som är väldefinierade bör användas på ett korrekt sätt.

Fysisk aktivitet har nämnts i samband med olika ätstörningar sedan lång tid tillbaka och har beskrivits i en rad olika vetenskapliga studier. Träning vid ätstörningar har i jämförelse studerats under relativt kort tid och dessutom i mycket begränsad skala, inte minst i kombination med ätande.

I vår nya bok ”BALANS OBALANS: Mat, träning och mående” diskuterar vi just vikten av energins betydelse för träningsprocessens effekt. Det som för vissa personer började som fysisk träning (dvs. process för att öka sin kapacitet) kan övergå till destruktiva beteenden och negativt påverka både prestation och hälsa, när balansen mellan mat och träning rubbas.

Följ Ylabs sociala mediekanaler för och informationssidan ortorexi.nu för att få mer information om ät- och träningsstörningssyndrom såsom Ortorexia Atletika – ett komplext fenomen med flera fysiska och psykiska symtom som kan förekomma i högre eller lägre grad hos olika personer. Det förorsakar ofta ett stort lidande men går både att förebygga och behandla.

Fysiologiska och psykologiska förändringar vid ett långvarigt energiunderskott är svåra att studera. Man kan inte försätta försökspersoner i svält varför de flesta studier som man genomfört beskriver symtom EFTER en okänd period av viktnedgång (energiunderskott) där information avseende startnivå (psykologiskt och fysiologiskt) ofta saknas. Minnesota experimentet (1951) är kanske den mest väl genomförda och heltäckande studien. Utdrag för några resultat från Minnesota experimentet kan hittas i boken Balans Obalans.